Helt plötsligt gick det upp ett ljus!

Att jag ska vara så jävla blåögd och tro att vissa bryr sig. Men det har helt klart framkommit att jag inte är det som jag trott. Varför har jag lagt så stor energi på det vet jag inte. Har väl velat känna en viss gemenskap.
Fast å andra sidan, vem f-n vill ha en haltande fattig urlakad kompis?


Jag fick ut det jag ville av det och vill inte ändra något för då hade jag aldrig haft turen av att träffa en ängel. Att jag är kryptisk är att jag inte vill trampa någon på tårna, lite hyfs har jag kvar.


Lika barn leka bäst, och så är det. Har du inte det livet som vissa egentligen lite skenheligt vill leva är du inte intressant, mer än att du utnyttjas för dina kunskaper. Bomben har legat och pyrt länge, länge, men idag sa det bara pang.


Och sen har vi dessa som ger en energi, och som jag är rädd att jag tömmer så som jag är idag. Och som vet att oturen varit framme, om och om igen för mig. Varför det är så vet jag inte. Varför jag fått gå den här vägen vet nog bara f-n själv!






Mina barn är all min lycka!