Min syster tillbaka till Haninge

Söndagen den 27 April

Glad och uppspelt efter att ha varit på Trädgårdsmässan i Kista med mina döttrar får jag ett samtal från Skövde lasarett. -Din syster rullas in för operation nu, hon kom till oss för magsmärtor och hon har ett hål i magsäcken.

Jag i Haninge och syrran i Skövde, för många mil. Sen kommer tårarna och jag sitter och hulkar som ett litet barn, det bara rinner ned för mina kinder. Jag döljer ansiktet i mina händer och försöker berätta för maken och yngsta dottern vad som hänt.

Vill inte, VILL INTE, fan ta dig Christin om något händer nu, jag förlåter dig aldrig.

Brorsan ringer sedan lite senare och säger att han åker ner dagen efter. Jag blir glad. Han frågar om jag ska med men det går inte p.g.a. av min sjukdom just då. Men jag säger att först ska vi veta hur allt gått.

Innan dom rullade in henne hade dom frågat om dom kunde kontakta någon och hon sa -ring min syster Mia, det var det telefonnumret hon kan utantill.

Jag faller ner på köks stolen och blir matt i hela kroppen. NEJ NEJ NEJ snälla skriker jag inombords men till sköterskan säger jag -jaha öhhhh va?!! Hon ber mig ringa vid 10 tiden på kvällen om jag vill höra hur allt gått.

Klockan tickar fram långsamt och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Men har lite vett kvar så jag kan ringa hennes son, min äldsta dotter och min bror. Och förklara vad som hänt.

Timmarna smyger sig fram och jag blir otroligt stressad av väntan. Tankarna far som projektiler i huvudet på mig. Jag skakar av mig olustkänslan var och varannan timme, diskuterar med mig själv i tysthet att allt kommer att gå bra.

Klockan blir 22,00 och jag ringer till Sjukhuset. En sköterska svarar och jag får reda på på en gång efter jag presenterat mig att Christin mår bra om än trött men operationen gick bra.

Jag suckar men ursäktar mig då det var spänningen som lättade. Jag frågade när jag kunde ringa på morgonen men då säger sköterskan att jag ska vänta så ska hon fråga Christin om hon vill prata med mig. Det vill hon och jag är så glad över att höra hennes trötta men härliga röst.

Om du undrar varför jag skriver det här så kan du läsa om hur hon hamnade i Falköping och vilken otur hon haft. Hur samhället kan behandla en och om hur Myndigheter inte tar sitt ansvar. De sitter där för min skull som medborgare.

Läs bilagan och återkom sedan hit. Kanske någon iallafall reagerar som sitter på rätt stol!

Christin’sberättelse.

Det är inte fiction det är ett verkligt liv. Det finns mer men då skulle du sitta och läsa i timtal.

KraMia

Dagar av dagar på! ?

Tar krafter av mig.

I början av veckan har det varit för JÄVLIGT. Det drar ner mig så fullständigt så det går inte att beskriva. Jag JAG vill vara som jag varit, det är så jävla svårt att acceptera Fibromyalgi, ja alla sjukdomar!!! Men det gör inte mig gladare över meningen " ja, men det finns dom som har det värre" Tyvärr så lättar det inte värken, smärtan jag genomlider. Gnällig, ja då får jag vara det. Men samtidigt är jag också fed up med att säga när jag får frågan, Hej, hur mår du? och svaret blir - när fy fan, jag har så jävla ont, smärtan gör mig galen!

Men hur ska folk (ni) förstå mig om jag inte är ärlig?

Tänk dig att du jobbar 24 tim/dygn 3-4 dgr/veckan men du får så lite betalt så det räcker inte till hyra och mat ens? Men du har jobbat sen du var 17 år. 

Och det på grund av att jag inte blev godkänd av Försäkringskassan den dagen min läkare sjukskrev mig 28 jan 2009 på grund av att jag höll fullständigt på att gå sönder, till kropp och själ. Jag såg ut som jag aldrig gjort, benknotorna stack ut både här och där. 

Värken tar sån kraft av en så det är löjligt. När jag har skov av Fibromyalgin  är det skit och något jag aaaaaldrig en trodde jag kunde få, jag den starka Mia hon som kunde hålla 101 bollar i luften samtidigt. Ta hand om andra och fixelura med myndigheter. Vara högt och lågt, lyfta en soffa med en hand och dammsuga med den andra samtidigt som jag höll i telefon. Jo det var så! f-n jag lyfte ju en torvbal med raka armar.

Jag försöker verkligen, tror att jag kan, för att jag är så fullständigt dum i huvudet. Om och om och om igen, men jag får samma käftsmäll varenda gång. Ha käftsmäll är den snälla ordet, typ mangel av ett ånglok. Att ha en blydräkt typ våtdräkt med varje böjbar led av rostigt järn. Kroppen sväller upp i varenda del. Tråkig läsning? Du väljer själv när du vill sluta läsa. 

Vad ag vill stämmer inte med verkligheten. Fast att jag ska få rätt mot Försäkringskassan är en verklighet som är borta verkar det som. Jag måste anlita en Advokat med rätt talförmåga och uttrycks förmåga om jag ska ha en chans att få upprättelse. Och dom kronorna till betalning, ha det är löjligt, finns inte. Jo om jag säljer allt jag äger och en njure kanske. Men är det rätt`? att jag ska offra det jag och Leffe byggt upp tillsammans. Livskvalité har väl även jag rätt till, i mån det går. Mitt SGI är 0,00. Jag begär inte beräkning på den högsta lönen jag haft utan den lägsta!!! 

Jag trollbinder dig inte med min text förmodligen, men kanske, kanske någon hjälp eller förlag kan framkomma av min blogg. 

Till sist vill jag iallfall visa något positivt, så ni blir lite uppåt efter detta nedstämda inlägg.

Alvin hugger ved och Morfar tar det lugnt, precis som det ska vara

Stor PåskKraMia till er som orkar läsa!

Moment 22 eller Hur f-n ska man fatta allt?

Vad är det som Försäkringskassan, regeringen och några till inte förstår? 

Du har en viss tid på dig att protestera mot ett beslut.

Du måste skriva så som Försäkringskassan och den Juridiska världen gör

Du måste förstå ALLA faktaspråk som används.

Du måste veta vad alla instanser i Sverige gör.

Du ska vara lika kvick i telefon som Försäkringskassan, fast du är sjuk.

Du ska bara fungera som alla andra, kunna formulera dig och prestera imponerande skrivelser.

Att jag inte blev erkänd av Försäkringskassan i januari 2009 och att jag inte var aktivt sökande på arbetsförmedlingen är vad dom menar mitt eget kast. Jag/vi försökte vareviga gång jag blev nekad med följd av stadigvarande sjukskrivning att begära omprövning. Och sen omprövning av omprövningen i olika instanser. När det på gick fick jag en ny sjukskrivning och så var det samma rutin med den. Och så höll jag på i 4 år (fyra) papper som jag fyllt i ansågs inte skäl nog. Varje gång jag skulle ringa för att motsätta mig deras beslut hade jag en ny tjänseman. Och vad dom visste var vad som stod i deras egna anteckningar. 

(vilka man kan få) Sen skrev de ner i korta drag vad det hela handlade om. 

Min läkare försökte komma i kontakt med Försäkringskassan men alla vet ju hur länge man får sitta i telefonkön och vänta, vilket en läkare inte har tid med. När han väl kom i kontakt med dom så fick han dom inte att förstå min situation, och han sa: antingen så spelar dom dumma eller så är dom faktiskt det!!!

Hårda ord av en läkare men ganska skönt att höra då man själv tvivlade på sin kompetens att prata med dom. 

Moment 22 innebar att jag var inte frisk och kunde inte göra som Försäkringskassan ansåg, och i och med att jag inte höll mig inom ramen för omprövning eller att svara Arbetsförmedlingen mitt i hela kaoset gjorde att jag föll mellan stolarna och mit SGI (SjukdomsGrunandeInkomst) hamnade på 0:-

Något som gör mig ännu mer konfys är att jag trodde Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen samarbetade. Jag fick alltså inte tillbaka mitt SGI eftersom jag inte gått inom deras tidsmarginal av omprövningar eller lämnat till rätt instans, eller sökt jobb. Och eftersom jag inte jobbat hade jag ingen årsinkomst fast jag var av en LÄKARE sjukskriven och kunde alltså inte söka jobb. Löjligt egentligen då jag lovar att vilken som helst av dig inte skulle klara av i första vändan att göra en korrekt skrivelse för omprövning. OK det ska vara om du är jurist. Men för vilka pengar skulle jag då anlita en Jurist, jag levde ju redan på min make och mina döttrar. Varenda krona fick jag be om, kunde inte göra det jag egentligen behövde för min sjukdom. 

Varför protesterar jag då, ska inte jag vara jävligt nöjd?

Näe, jag har jobbat sen jag var 17 år haft jävligt med otur som gjort min kropp med tillhörande hjärna havererar emellanåt. Jo, jag har fått något som heter sjukersättning men bara med garantibeloppet som gör att jag får ut 6,800:-/mån på grund av att mitt SGI är 0,00 och som beror på att jag avbrutit min sjukskrivning. Läs mer här nedan.

Alltså jag skulle ha brutit min sjukskrivning för att få behålla mitt SGI Men bröt jag min sjukskrivning så kunde jag heller inte begära omprövning eftersom jag då inte var sjukskriven.

Jag är totalt knekt över hur jag blivit behandlad och det är en triggare för min sjukdom!

Idag är ytterligare en dag i SKOPENS-tecken.

Går fortfarande i pyjamasen, precis som jag gjort dom senaste 3 dagarna. Men min fokus är inte precis på hur jag ser ut just nu, utan att jag vill bara hitta ett bra läge där jag inte har för ont. Att jag nu skriver gör jag på övertid av min orkeslös kropp. Vill bara att någon kanske förstår hur jävligt det är att inte "bara" dels vara sjuk utan agera mot Försäkringskassan som om jag vore fullt frisk.

Ha det!

Hände inte mycket på AF

Men dom var väldigt förstående för min situation men inte när det gällde FK's beslut att inte ge mig sjukpeng.

Egentligen får man  ingen hjälp någonstans. Har betalt A-kassa sen jag blev arbetslös/sjukskriven. Men unionen går på FK's beslut och eftersom jag inte är godkänd där och min SGI är 0:- så får jag heller ingen A-kassa.

Moment 22 kallas det för. Hur kan Svensken gå i sin lilla värld av jobb och friska kroppar utan att förstå att dom balanserar på en tunn tråd. OM då olyckan slår till, vad gör du då?

Välfärden
Den som alla tar (tog) för givet är snart helt borta p.g.a. Diktatorn, den där som sitter i regeringen och kallar sig statsminister. Totalt empatilös, LÄSKIGT.
Sverige är inget undantag av idioter, dom finns även här. Men att tillåta detta att fortgå.
Snälla du, vakna!! Sprid orden om hur verkligheten ser ut utanför den falska trygga hemmet.

SjukFÖRSÄKRINGEN går inte back och har aldrig gjort det, procenten av sjuka varje dag är en myt.
Vi finns här och tyvärr kan även du, den friska, hamna här också. Jag var frisk, jobba, tjäna pengar, kunde rida, springa och SOVA utan problem. Sen kom dom, oturen av händelser som avlösta varandra. Upp igen, omkull, upp igen, omkull!! Men jag har kämpan, jävlar anamma, det ska ni veta. Men kroppen drog i handbromsen och vände på signalerna i hjärnan. En stor jävla käftsmäll som satte mig i den här skitkroppen och på den då situationen som gör mig till en Svenska om inte räknas.

Vad botar sjukdomar tror du?
Regeringen tror att det är att jobba. Äntligen har dom hittat botemedlet för cancer!  IDIOTER

Ok, nu har jag lugnat ner mig. phu.

KraMia