Dagar av dagar på! ?

Tar krafter av mig.

I början av veckan har det varit för JÄVLIGT. Det drar ner mig så fullständigt så det går inte att beskriva. Jag JAG vill vara som jag varit, det är så jävla svårt att acceptera Fibromyalgi, ja alla sjukdomar!!! Men det gör inte mig gladare över meningen " ja, men det finns dom som har det värre" Tyvärr så lättar det inte värken, smärtan jag genomlider. Gnällig, ja då får jag vara det. Men samtidigt är jag också fed up med att säga när jag får frågan, Hej, hur mår du? och svaret blir - när fy fan, jag har så jävla ont, smärtan gör mig galen!

Men hur ska folk (ni) förstå mig om jag inte är ärlig?

Tänk dig att du jobbar 24 tim/dygn 3-4 dgr/veckan men du får så lite betalt så det räcker inte till hyra och mat ens? Men du har jobbat sen du var 17 år. 

Och det på grund av att jag inte blev godkänd av Försäkringskassan den dagen min läkare sjukskrev mig 28 jan 2009 på grund av att jag höll fullständigt på att gå sönder, till kropp och själ. Jag såg ut som jag aldrig gjort, benknotorna stack ut både här och där. 

Värken tar sån kraft av en så det är löjligt. När jag har skov av Fibromyalgin  är det skit och något jag aaaaaldrig en trodde jag kunde få, jag den starka Mia hon som kunde hålla 101 bollar i luften samtidigt. Ta hand om andra och fixelura med myndigheter. Vara högt och lågt, lyfta en soffa med en hand och dammsuga med den andra samtidigt som jag höll i telefon. Jo det var så! f-n jag lyfte ju en torvbal med raka armar.

Jag försöker verkligen, tror att jag kan, för att jag är så fullständigt dum i huvudet. Om och om och om igen, men jag får samma käftsmäll varenda gång. Ha käftsmäll är den snälla ordet, typ mangel av ett ånglok. Att ha en blydräkt typ våtdräkt med varje böjbar led av rostigt järn. Kroppen sväller upp i varenda del. Tråkig läsning? Du väljer själv när du vill sluta läsa. 

Vad ag vill stämmer inte med verkligheten. Fast att jag ska få rätt mot Försäkringskassan är en verklighet som är borta verkar det som. Jag måste anlita en Advokat med rätt talförmåga och uttrycks förmåga om jag ska ha en chans att få upprättelse. Och dom kronorna till betalning, ha det är löjligt, finns inte. Jo om jag säljer allt jag äger och en njure kanske. Men är det rätt`? att jag ska offra det jag och Leffe byggt upp tillsammans. Livskvalité har väl även jag rätt till, i mån det går. Mitt SGI är 0,00. Jag begär inte beräkning på den högsta lönen jag haft utan den lägsta!!! 

Jag trollbinder dig inte med min text förmodligen, men kanske, kanske någon hjälp eller förlag kan framkomma av min blogg. 

Till sist vill jag iallfall visa något positivt, så ni blir lite uppåt efter detta nedstämda inlägg.

Alvin hugger ved och Morfar tar det lugnt, precis som det ska vara

Stor PåskKraMia till er som orkar läsa!

Moment 22 eller Hur f-n ska man fatta allt?

Vad är det som Försäkringskassan, regeringen och några till inte förstår? 

Du har en viss tid på dig att protestera mot ett beslut.

Du måste skriva så som Försäkringskassan och den Juridiska världen gör

Du måste förstå ALLA faktaspråk som används.

Du måste veta vad alla instanser i Sverige gör.

Du ska vara lika kvick i telefon som Försäkringskassan, fast du är sjuk.

Du ska bara fungera som alla andra, kunna formulera dig och prestera imponerande skrivelser.

Att jag inte blev erkänd av Försäkringskassan i januari 2009 och att jag inte var aktivt sökande på arbetsförmedlingen är vad dom menar mitt eget kast. Jag/vi försökte vareviga gång jag blev nekad med följd av stadigvarande sjukskrivning att begära omprövning. Och sen omprövning av omprövningen i olika instanser. När det på gick fick jag en ny sjukskrivning och så var det samma rutin med den. Och så höll jag på i 4 år (fyra) papper som jag fyllt i ansågs inte skäl nog. Varje gång jag skulle ringa för att motsätta mig deras beslut hade jag en ny tjänseman. Och vad dom visste var vad som stod i deras egna anteckningar. 

(vilka man kan få) Sen skrev de ner i korta drag vad det hela handlade om. 

Min läkare försökte komma i kontakt med Försäkringskassan men alla vet ju hur länge man får sitta i telefonkön och vänta, vilket en läkare inte har tid med. När han väl kom i kontakt med dom så fick han dom inte att förstå min situation, och han sa: antingen så spelar dom dumma eller så är dom faktiskt det!!!

Hårda ord av en läkare men ganska skönt att höra då man själv tvivlade på sin kompetens att prata med dom. 

Moment 22 innebar att jag var inte frisk och kunde inte göra som Försäkringskassan ansåg, och i och med att jag inte höll mig inom ramen för omprövning eller att svara Arbetsförmedlingen mitt i hela kaoset gjorde att jag föll mellan stolarna och mit SGI (SjukdomsGrunandeInkomst) hamnade på 0:-

Något som gör mig ännu mer konfys är att jag trodde Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen samarbetade. Jag fick alltså inte tillbaka mitt SGI eftersom jag inte gått inom deras tidsmarginal av omprövningar eller lämnat till rätt instans, eller sökt jobb. Och eftersom jag inte jobbat hade jag ingen årsinkomst fast jag var av en LÄKARE sjukskriven och kunde alltså inte söka jobb. Löjligt egentligen då jag lovar att vilken som helst av dig inte skulle klara av i första vändan att göra en korrekt skrivelse för omprövning. OK det ska vara om du är jurist. Men för vilka pengar skulle jag då anlita en Jurist, jag levde ju redan på min make och mina döttrar. Varenda krona fick jag be om, kunde inte göra det jag egentligen behövde för min sjukdom. 

Varför protesterar jag då, ska inte jag vara jävligt nöjd?

Näe, jag har jobbat sen jag var 17 år haft jävligt med otur som gjort min kropp med tillhörande hjärna havererar emellanåt. Jo, jag har fått något som heter sjukersättning men bara med garantibeloppet som gör att jag får ut 6,800:-/mån på grund av att mitt SGI är 0,00 och som beror på att jag avbrutit min sjukskrivning. Läs mer här nedan.

Alltså jag skulle ha brutit min sjukskrivning för att få behålla mitt SGI Men bröt jag min sjukskrivning så kunde jag heller inte begära omprövning eftersom jag då inte var sjukskriven.

Jag är totalt knekt över hur jag blivit behandlad och det är en triggare för min sjukdom!

Idag är ytterligare en dag i SKOPENS-tecken.

Går fortfarande i pyjamasen, precis som jag gjort dom senaste 3 dagarna. Men min fokus är inte precis på hur jag ser ut just nu, utan att jag vill bara hitta ett bra läge där jag inte har för ont. Att jag nu skriver gör jag på övertid av min orkeslös kropp. Vill bara att någon kanske förstår hur jävligt det är att inte "bara" dels vara sjuk utan agera mot Försäkringskassan som om jag vore fullt frisk.

Ha det!

Vad händer?

Nja inte mycket. Det är fars dag idag, och naturligtvis ska vi äta tårta och ge en present. Tjejerna och jag har en bra present. Något att använda när man pillar med trasiga bilar eller gräslippare.


För mig är inget ändrat, jo mår lite bättre och får ta reda på dagarna. Försöker ta allt i snigelfart för att även nästa dag ska bli bra. Och slår bort tankarna på framtiden, bara måste det. Annars kommer stressen. 
Det är nu 11 månader sedan vi lämna in till kammarrätten. Du ska se att bara för att skriver om det så händer det något. Negativt förståss, för vem f-n lurar jag???? Tro inte att jag får rätten på min sida. För idag finns inget humant aggerande i Sverige. 


Har inte mycket till övers för rättssystemen i Sverige inte. Är det någon annan som har det? 
Berätta för mig, för det kanske kan få mig att tro igen.


Varför har jag sån inställning till allt och alla? Vågar inte tro på någon! 
Det låter konstigt. Jag älskar min familj och mina vänner, men ändå är det något som naggar mig i sidan. Ärlighet är en sällsynt gåva och den existerar inte på långa vägar. Misstror alla, och det bottnar nog i att jag inte haft någon att prata med sen min älskade mamma gick bort. Och det är 14 år sedan. 
Visst är jag gift, men gubben är en mussla när det kommer till känslor. Det finns, men det kommer inte fram. Han är en lugn och snäll person. Men vågar inte riktigt. Mina döttrar är så älskvärda och det är underbart. Men om du är mamma så vet du att man inte vill tynga ner dom. Deras liv och framtid ska inte påverkas allt för mycket. Deras oro för mig räcker.


Usch vilken hemsk människa jag är. Klagar bara. Fast jag egentligen inte är sån. Men har varit alldeles för naiv. Den tilltro på människor har blivit bränd om och om igen. Och envisheten har slagit över eftersom jag alltid ansett att "jag klarar mig själv" . Jo, pyttsan!!! hur mycket klarar jag mig själv nu? 


Sverige håller på att gå åt helvete med denna SKIT regering vi har nu. När det ska tillåtas att man "svallrar" . Visst man ska vara ärlig. Men dom med mest i plånboken, dom största bovarna, kommer att komma undan, För vem i det s.k. övre skiktet skvallrar på varandra. Näe, där håller dom varandra om ryggen. 
Det är den lilla människan med avundsjuka på sin granne som kommer att uttnyttja det , för en billig penning av skatteverket, skatt som du har betalat. 


KraMia

Svettningar

Särringen, japp det är jag det. Övergångsåldern och Fibro. Ingen bra kombination. 
Att man svettas är en av symtomerna i fibro, men att även svettas p.g.a. övergångsåldern är för jävligt. Lider så in i norden.


Först får jag olustkänsla, sedan illamående, sedan kommer det. Som en kamin inuti och jag svettas som om jag precis hade gått av ett spinningpass av värsta sorten. Hemskt, hemskt hemskt. Och när det sen är över fryser jag så jag skakar. Eftersom jag är blöt av svett och ni vet hur det känns när man typ badat eller duschat. Du fryser för att du är blöt på kroppen. 
Jag är inne i en period då det händer typ varje halvtimme.


Byte av kläder? Njaaäää, mår jag ok, kan jag byta. Men är jag inne i ett skop kan jag inte byta eftersom det är för påfrestande. Värken gör mig till en knagglig 90-åring som går i pyjamasen hela dagen. Hasandes över golvet om jag måste ta mig någonstans t.ex på toa. Vilket i sin tur är en pärs. 
Men så är mitt liv. Ingen utomstående ser mig förutom min familj. vill inte visa mig, vill inte var med längre. Deppar fullständigt ihop då tankarna far iväg på sånt man inte vill prata om.

Så istället kollar vi på lite foton av Elvis och Moster Macy. Macy är "lite" överviktig eftersom hon åt upp kattungematen som var till Molly eftersom hon ammade bäbisarna. 
Här har hon precis börjat lära känna Elvis, det går sådär. Emellanåt så fräser hon åt honom och Molly, men inga större händelser. 

Kan jag kanske leka med den där saken som hänger ner?

Och här går 5 tjejer på promenad. Emelie, jag, Kelly, Molly och Macy. Roliga katter man har.




Och slutligen, har jag en framtid? För i Sverige får du inte längre någon hjälp om du har något slags handikapp, som en sjukdom t.ex.

Julen slut, kortisonet slut! Kammarrätten SLUT?

Jaha, då skickar jag in det då. Överklagan till Kammarrätten!
 Mitt liv att leva ska åter igen granskas av folk med fokus på att få undan pappershögarna av folk som "klagar".
Vad händer på kontoret idag då? F-n man har ju varit kontorsråtta i 28 år. Kredithandläggare, och tyvärr blev det ju slentrian av allt emellanåt. 
Nej, jag ska inte döma, för då är jag ju lika dum i mitt tänkande.
Men det är jobbigt, och frustrationen är påtaglig. Man är utlämnad och naken för att beskådas och dömas. 
Gråten är inte långt borta emellanåt eftersom jag inte är någon författare. En som kan förklara på ett kort och bra sätt varför jag anser att jag ska få hjälp. Varför jag anser att jag blivit felbehandlad. Jag ska övertyga folk som sitter med detta 8 tim/dag, 5dgr/v,  året om. 
Och värken släpper inte för det, min trötthet försvinner inte, stelheten läggs inte på is, allt rullar på i min jävla piss värld och mitt i allt ska jag författa detta långa brev, tänka, formulera mig, skriva på tangentbordet, sitta fast framför datorn och vara klar och tydlig med vad jag anser felbedömt av Försäkringskassan.
Nekad i Länsrätten gör ju att jag dessutom blir missmodig, nedstämd och ledsen.
Vem? vem lyssnar på mig och ser att jag försöker formulera mig om min vardag och om händelsen.

När dom skriver "dom medicinska underlagen är inte starka" i början på denna historia då jag nekades av Försäkringskassan. När min läkare ser att jag håller på att gå sönder. Jag såg ut som jag kom från ett koncentrationsläger, vikten bra rasade, jag var urholkad och gick som jag var över 90-år, dödligt trött, sömnlös och uppgiven. Då sätter han igång en utredning för att ta reda på vad f-n det var som händer. Det tog ett tag, men sen fick jag diagnosen, förklaring till varför jag har det som jag har det. Förklaring på varför jag har smärtsam värk, stelhet o.s.v. Det fanns ett svar!
Du har Fibromyalgi med central sentisiering, alltså en ganska tuff variant av sjukdomen. 
Men om du inte tillåts att vara sjukskriven allt medan utredning och medicinering pågår bara för att det vid tillfället inte fanns underlag som var tillräckligt starka. 
Det betyder ju inte att jag INTE var sjuk!!!!!


Egentligen hjälper det inte att jag skriver här om det, men för mig hjälper det att skriva av sig iallafall. 


Min äldsta dotter håller själv på att gå under av allt detta. Så det är inte bara en som är drabbad "jag" . Hon börjar få värk, och jag är övertygad om att det beror på spänningar i kroppen för den börda hon får bära. Utan henne hade jag inte suttit här idag. Vi ligger inte efter med några räkningar utan allt är betalt av henne och yngsta dottern i den mån hon kan. 

Tala om för mig hur jag inte kan känna skuld för detta. Att hon inte kan starta sitt liv med sin pojkvän, som också är underbar och förstående.


Vad säger man, när man känner som jag gör, " god fortsättning" ? Jo, det gör jag för jag önskar alla det. Men är inte hoppfull för min fortsättning.

VAD BETYDER INNEHÅLLET? EGENTLIGEN??