ONT ONT ONT Va f-n, det gör mig galen!

Galenskap, ja det är lätt att ramla dit. Folk tror att det bara är andra som kan bli galna. Men jag lovar, när värken kickar in, som det gjort idag, är det lätt att bli galen.


Sov skitdålig i natt och vaknade av det, kom knappt ur sängen, men med lite möda och mycket stånkande så lyckades jag. Ha ha sen ska man gå ut från sovrummet också. 
Japp, sä är jag där igen, som en 90-åring (ursäkata men en sämre sådan) hasar jag mig ut i köket. Med mycket möda lyckas jag få i mig mina tabletter och lullar vidare in i vardagsrummet. Vänder och går ut i köket igen, ha ha går och går jag menar hasar. Det bränner i knäna när jag lyfter dom och det bränner av värk när jag sätter ner dom. Nej jag har inte reumatism, det är kollat. Höfternas rörelse bränner av värk eller smärta, jag ni förstår. 
Hasar mig ut på verandan efter att jag satt på mig min rock. Lyckas öppna balkongdörren, det är en old faschion typ så det är mer bara som en vanlig dörr, men den ska vridas och det smärtar. Släpper ut hunden så att hon kan kissa och tar mig en cigg. Ja ja jag vet, men inge moralkakor tack!!!!


Släpper in hunden och mig själv. Kämpar mig upp för nivåskillnaden mellan verandan och huset, den är ca 1 dm hög. Det är jobbig som f-n och när jag väl lyft benet ska resten av kroppen in också och då måste jag lägga hela min tyngd på det benet som redan är inne. Att ta hjälp med armarna är ett skämt, det gör så ont av att ta handen på listen och sedan dra, no tack!!! Då får benet och höften ta en påfrestning istället.


Nu är jag inne och igen och det har gått ca 20 min sen jag vaknade. Känner mig snurrig av trötthet efter bara 2 tim sömn och lägger mig, hmmmm jag menar sätter mig i fåtöljen men en skön fleecepläd, luvan på morgonrocken på huvudet så fryser jag mindre. Kämpar åter igen med ett handta, nu på fåtöljen och jäklar jag måste använda handen denna gång. Fast lutar jag mig bakåt samtidigt så flippar den ut lättare.

Somnar och lyckas sova 1 timme, upp igen. Ja ni vet rutinen, kämpande ur stolen. Som tur är flippar den lite lätt framåt men jag måste hasa mig lite framåt med baken så jag hamnar på kanten, då är det lättare att resa sig. Och nu vankande och hasande ut i köket, på toa (behöver inte beskriva det va?) Ut i köket igen och tillbaka. Tittar ut genom fönstret i gästrummet, veté f-n varför men bara för att ha något att göra. Trixar mig sedan in i fåtöljen igen. Somnar men vaknar efter bara 30 min. Nu behöver kroppen ett annat läge, lite svårt att stå och sova så jag provar sängen igen. Somnar men vaknar sedan efter 1,5 timme. NU GER JAG UPP. 


Såhär är det nästan varje dag nu på vintern. Kylan gör sitt men också nervositeten och stressen eftersom min situation är som den är, dissad av Försäkringskassan och staten. Pengar är inte allt, men det är lättare att leva och att få leva under mina förutsättningar om det finns lite tillgång till det. 
Mina barn kan inte försörja oss hur länge som helst. Och hur länge ska Leffe orka? 
Viss kärkel kan försätta berg, men i långa loppet förstörs även hans liv.


Kan du förstå hur jag ska kunna försöka bli bättre eller åtminstone få ta hand om mitt liv på mitt sätt när staten skiter i dom som är sjuka?