Fortsättningen

Ja ha, vad göra nu då. 


Skulle vilja vara i positionen så jag kunde vända mig till mamma och fråga. Hjälp mig!!! Vad ska jag göra. 


Idag är det som alla vet (förhoppningsvis) jävligt svårt att vara svensk och haft olyckan rullandes bredvid en ganska länge. Ja ja, jag vet att jag har haft tur också, familjen, hästen (r.i.p) mina underbara barn. Men vart får man idag hjälp? Jag har betalt skatt för just dessa situationer. Precis som när man betalar bilförsäkring, hemförsäkring o.s.v.


Här har man i över 3 år, kämpat för att få rätt, kämpat för att få instanser med juridik som modersmål, att förstå min situation. Mot Försäkringskassan och den diktatorlikanande regeringen. Men vad händer, jo domstolarna läser min fatala protest som med möda skrivits så att dom ska förstå. Min början då jag inte ännu fått diagnosen men likväl var på väg att gå åt helvete. Kroppen skrek av förtvivlan, värk, trötthet, stelhet, sömnlöshet e.t.c. Det tog ca: 4 mån till att få diagnosen, och inte f-n var det under dom månaderna som jag utvecklade skiten. 


Det tar ca 5-7 år att få diagnosen, men vad f-n bryr sig dom om det, den fanns inte när jag blev sjukskriven.


Och vem bryr sig? Min familj och vänner, men sen är det stop,
Alla säger att det är förbannat dåligt att jag inte får hjälp. Att jag sitter i den här situationen, när det finns andra med mindre besvär som får hjälp.!!!!! 


Jag finna här av en anledning, att vara Mamma till underbara döttrar, men också att få vara medmänniska, även om jag haltar och ibland är totalt borta på grund av smärtan som tar ut sin rätt. 


Du som läser det här, snälla hjälp, HJÄLP att få tillbaka Välfärden i Sverige, det är den som gjorde oss unika. Jag hjälper när jag är frisk, som du kanske. Sen vänder det och helt plötsligt behöver den friska hjälp.


KraMia