Det vore underbart om det inte vore för att jag åter igen sitter i den jävla fåtöljen. Det var så mysigt i lördags men det bidde för mycket. Jag får ta det helt enkelt för i min värld är det så. Jo, visst får alla sålla ut vad dom vill göra, för man kan ju inte göra allt. Men minimera det med 1/3 så är det min värld. Solen skiner och jag kan inte gå ut. Jag kan inte strosa runt i trädgården för jag har för ont, jag kan inte sitta i solen för jag har för ont (ok ställ ut fåtöljen då) jag kan inte släpa fram något att sitta i ens. Jag får inte bli kall. Jag är svullen i hela kroppen och det känns som jag har 3 ton elefant som sitter på mig, jobbigt att lyfta benen. Jag är så svullen så jag inte får ihop handen när jag knyter den och det gör ont när jag skriver. Men jag vill iallafall uppdatera mig lite här.
Emelie var förbi eftersom hon varit tvungen att åka med Alvin till vårdcentralen, han hostar igen som f-n och är rosslig. Svaret hon fick var, ja små barn har ju små andningsrör. Hmmm inte godtagbart svar. Då skulle alltså alla barn hosta och rossla bara för att dom är små. Han har haft denna skithostan i 6 veckor och äntligen ett uppehåll på 2 veckor och så startar det om.
Hur som haver så fick jag en puss-stund med Prinsen. Det är så härligt när han fixelurar med fingrarna och vill att jag sjunger Imse Vimse Spindel.
Jag sätter mig på golvet för att rolla bort lite katthår från hans kläder och får be Theres att lyfta mig eftersom jag inte kommer upp själv. Det gör så jävla ont i benen och speciell det vänstra idag. Känner mig såååå gammal, äldre än min svärmor som är 83 i år. Och samtidigt får jag lite panik, jag vill inte, JAG VILL INTE vara äldre i kroppen, det stressar mig så totalt att jag inte är som varit. Jisses jag sprang med döttrarna när dom hade Jack, dom trava eller galopperade och jag efter. Och jag blev inte ens andfådd.
För övrigt. ja jag snackade ju med Försäkringskassan i förra veckan och hon och jag kom fram till vad det egentligen jag ville med den skrivelsen som jag skickat in. Och i fredags får jag svar av dom att dom inte kan ompröva någon som redan är omprövat. Hmmm det var INTE det vi kom överens om. Men idag orkar jag inte ta den diskussionen idag, det få vänta tills i morgon eller övermorgon. Kroppen bestämmer (inkluderar hjärnan i den).
Och depressionen över att jag inte är som alla andra gör mig ännu mer stressad. Jag kan inte påverka min inkomst, jag sitter fast i det jag som ung sa att jag aldrig skulle göra, bli beroende av någon. Att hålla sig borta från myndigheter så långt bort som möjligt eftersom dom dumförklarar en och behandlar en som skit. Bli oberoende av andra för att genomföra mina ideer. Det gick ett tag, sen krascha det! Och jag kan med bestämdhet säga att det var på hösten 1995 det började.
Leffe sågade bort ännu ett träd i helgen. Hua jag blir så rädd när han fixar med den där maskinen. Det behöv så lite för att den ska slå bakut! uschn näe inte tänk ens tanken då stressar jag upp mig av det också.
Men jag är glad att det bara är ca: 1 månad till min kära syster kommer upp igen.
KraMia på er, ni som orkar läsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar