Men det var väl ett envist Callcenter.

Förra veckan ringer det ett 010 nummer på min mobil. Jag tar för givet att det är ett Callcenter och svarar inte. Jag är så jävla trött på dessa! Några är trevliga och du hör vad dom säger, andra är nonchalanta och det är sånt liv i bakgrunden så man tror att dom sitter på ett dagis och ringer. 

Efter två dagar ger jag upp och svarar men irriterad röst -Jaaaa, vad är det ni vill!
Och till svar får jag -hej det är xxxxxx från Försäkringskassan, du har skickat in ett brev till oss om ditt SGI.
Öhhhh hoppsan. Jag ursäktar mig och berättar varför jag lät som jag gjorde. Hon tog det bra och förstod. 
Men sen så undrar hon vad det är jag vill med brevet. !!!???!!!??? Precis så ser jag ut i fejset.
Men är inte det uppenbart, frågar jag. Näe, sen drar hon olika version om hur och vad. Jag hänger inte med över huvud taget, då drar hon allt igen. Jag stoppar henne med - tyvärr så kan jag knapp komma ihåg en sak du nämner vad jag kan begära med detta brev. 
Nu är jag helt förvirrad. För gå man på deras hemsida så står det att om man är missnöjd med deras tillvägagångssätt ska skicka det till en speciell adress vilket jag gjort. Och som jag kämpat med detta brev, med hjälp av döttrar, make och syrran. 

Nja, du är ju alldeles för sent ute med att få ditt SGI omprövat. Meeeehhhh jag blir galen, GALEN. Varför har Försäkringskassan ingen som helst kunskap om att de som dom servar är människor som har/är/haft en sjukdom, som på något sätt gör att man inte är 100% som dessa tjänstemän! Varför måste man förklara hela sitt tillstånd. Och hur jävla lätt är det när jag inte hittar orden, stakar mig och virrar bort mig. 

Detta samtal pågår under ett antal minuter och jag säger -ja, det du nämnde nyss, om att jag anser att Försäkringskassan har ...... och sen tappar jag bort mig några minuter tills hon nämner allt om igen.
Ja, där det sista du sa, säger jag, om att ni har behandlat mig illa och på grund av detta stressat mig så jag mått ännu sämre. Nu klickar det i mitt huvud och jag ser ut som en fisk, åter igen stakar jag mig.
Jag läser innantill i mitt tillverkade brev till Försäkringskassan och säger som det står i meningen som rubrik i brevet. Det hela samtalet slutar med att vi kommer överens om att.... och här kan jag inte ens komma ihåg det. Är jag så här ointelligent?? 

Jag har iallafall fått ett brev från dom där det står att dom har fått det. OK det är ju posetivt.
MEN jag kan ju säga redan nu att inget kommer att ändras!!! 
Jag sitter fast i något som gör mig totalt deprimerad och ledsen. För jag hade inga som helst planer på att hamna i detta. Det är som jag kommit efter i livet och kan inte komma ikapp.

Tänk dig att du har ett papper med EN uppgift på ditt bord och du spiller kaffe på det. Du måste nu städa undan så du kan läsa pappret. Då kommer det ett papper till som du ska läsa och samma sak händer igen även med det pappret. Du har nu två papper som du ska torka av och kunna läsa vad som står. När du får två papper till som du ska läsa och någon annan spiller kaffe på dessa. 

Precis så har det varit i mitt liv, jag kommer efter och det är inte lätt att komma ikapp då jag ramlat (bildligt talat) omkull gång på gång på gång. Men har sagt till mig själv att det finns dom som har det värre. Till slut går man omkull så det dammar om det och kroppen drar i handbromsen och nödutgången. Men man fortsätter ändå, nu totalförvirrad fast med en fasad om att man fortfarande är som vanligt. Man ler och spacklar fejan, och som en liten teater spelar man upp hur man är. 
Det är bara några som vet hur Clownen ser ut bakom allt spackel!!!


Fast nu är ni fler!