Att blotta sig, ens för sig själv. Att erkänna att man är en sån där sjukling, en svagis är jobbigt för mig. Den bild jag nu har lagt upp högst upp är en av dom "bättre" bilder i ett skop. Den självkänsla som jag har är unders sko sulan, om ens där, en damråtta under deras arbetsbord uppe på Försäkringskassan. Där jag är klassad med ett SGI på 0,00. Att jag arbetat sen jag var 17 år har ingen som helst betydelse.
På Försäkringskassan har jag inte varit ute i rätt tid, jag har inte skrivit så som dom anser vara rätt, jag har inte förklarat mig på det sättet som får dom att förstå. Att fylla i deras blanketter har för mig varit ett STORT företag. Förstå vad det är dom vill ha in, ja det kan låta löjligt men min fokus och koncentration är så låg emellanåt (läs för det mesta) att jag inte får in i skallen vad det är dom menar.
Den tid man har på sig att fylla i eller begära omprövning passar inte ihop med min sjukdom (Fibromyalgi med central sentisiering). När jag under de s.k. skopen inte ens klarar att ligga, sitta, gå, fixa hygienen, att t.o.m. torka mig efter toabesök är en smärta. Ja du reagerar säkert med ett mähhh!! Men så är det. Att jag sen ska ta mig upp för stegen igen till att vara någelunda normal är kämpigt och väldigt deprimerande, jag hamnar lätt i den mörka delen av det vi kallar livet. Där ska jag sedan göra det som dom begär och då hamnar jag i snurran igen.
Att sitta för länge i samma position gör att jag triggar sjukdomen, att ligga för att vila på grund av det föregående ökar stressen av den blankett som ska in och där triggar vi ännu mer. Sen kan vädret slå om och kroppen lägger i ytterligare en växel.
Jamen varför skriver du då?
Svaret min vän är att jag måste få fram hur min vardag mitt liv ser ut idag. Varför jag inte jobbar som alla andra!!
En vän sa till mig, det är svårt att förstå att du är sjuk för du ser ut som en pingla. Ja, det var ju jättegullligt sagt men jag är defenitivt inte någon pingla. Men de dagar när jag faktiskt mår ganska OK vill jag göra mig fräsch, inte se ut som jag göra 4-5 dgr/veckan. Sätta på mig ett fejs och spackla över den gråa nyansen, de mörka ringarna under ögonen och slippa se ut som en slickad katt i håret. Inte gnälla utan försöka se glad ut även om det har varit en helvetesvecka. Men som sagt, det genererar i att folk undrar.
Men varför ska jag inte få känna mig skaplig en dag?
Jag slutar nu, men kommer att fortsätta så fort jag har ett andningsrum från den fångvaktare som Fibromyalgi är. Den slår ut och slår till av ingen som helst anledning, den jäveln.
Med hopp om återseende
Mia KraMia Ekenberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar