NUdå!!!!

Vilket jävla dygn. Försökte igår att fixa lite, men kroppen gick på halvfart och jag kände mig snurrig.  Vid 15.00 var det bara att ge upp. Usch det går inte med ord att beskriva hur jobbigt det är. Man vill bara försvinna. Tröttheten är bedövande. 

Inte som vanligt trötthet, utan en trött het som gör ont.  Och värken är som jag har breda spännband runt alla leder. Sådär så att det ska bli blodstockning. Fast det inte blir det.

Sen kommer en bradag! SÅ att jag kan gå ganska bra och sitta lite längre stunder. Som här framför datorn.

Mina charmtroll. Elvis till vänster är lika stor som sin mamma nu.
Hon sitter i mitten. Längst till höger är Moster Macy, Mollys syster.