Klicka på bilden för att komma till original inlägget.

Men alltså. OK mitt vanliga uttryck, men vad ska jag skriva för att DU ska vilja läsa???? 

Förstå att du som är frisk och jobbar. Gör allt utan problem en dag drabbas av något du absolut inte ens funderat på.

Då ska du ta en fajt med ett stort "företag" där dom har experter på att formulera olika bestämmelser och paragrafer som du bara ska förstå helt enkelt!

Där dom absolut inte lyssnar på dig och den läkare som studerat många år på människans kropp.
Den F Ö R S Ä K R I N G som alla har är bara ruffel och båg, och pengajagande neandertalare som totalt glömt bort innebörden i vad FK ska vara.

Näe jag förstår att du inte förstår eftersom du är frisk och empatin för sjukdomar på OFF.

Skäms på de i Regeringen och det parti som från början var för just gräsrötterna, arbetarna. Och som såg till att kämpa för den lilla personen. De har genom sin makt antagit formen av penninghungriga personer som vill vara som de andra kostymnissarna.
Och går i dess fotspår som en trogen hund. Råg i ryggen har blivit kokt ris!!!!

DAGENS SANNING. För -I been there, done that.

KraMia på er mina vänner.

------------------------------------------------------------------------

Jag lägger in hela inlägget här, så slipper du ta den långa rundan av att klicka på bilden för att läsa originalet! 😉

Allt började med ett brev från Försäkringskassan. Det var flera sidor långt, men kan sammanfattas i ett enda ord: avslag. Min vän som hade sökt sjukpenning skulle inte få en krona. Vännen, vi kan kalla honom Erik, vet att jag studerar juridik och skickade därför beslutet till mig.

Att tolka lagtexter, analysera politik och lösa kluriga tentafrågor under tidspress var inget jämfört med det här. Det var som att läsa en felaktig ekvation, där 1+1 plötsligt blev 42 och det var omöjligt att förstå hur de kommit fram till resultatet.Flera läkare intygade att Erik var för sjuk för att arbeta mer än halvtid. De var mycket tydliga med just detta, att halvtid är absolut max för vad kroppen klarar av. Många år på läkarlinjen ger en kunskap om hälsa och arbetsförmåga, antar jag som utomstående. Dessutom baserade de sina bedömningar på undersökningar, resultat, fakta.Men Försäkringskassan höll inte med.Avslag.Erik ska arbeta heltid, trots att det enligt läkarna är fysiskt omöjligt. Erik anses kunna ta ett ”normalt förekommande arbete”. A-kassan menar däremot att Erik är just sjuk och inte arbetslös, och han får därför inte heller pengar därifrån. Detta är inget unikt, min vän Erik är inte ensam.”Det räcker att jag visar händerna, så förstår de”, sa Ing-Britt Vikström till tidningen Arbetet i januari. Ing-Britt har arbetat i butik i över 40 år, men sedan hon fick artros klarar inte kroppen av mer än halvtid. Att använda händerna är svårt, hon kan inte skriva på dator. Försäkringskassan avslog hennes ansökan om sjukpenning, eftersom hon borde klara någon form av arbete på heltid. Exempelvis ett jobb där man sitter på möten, enligt hennes handläggare.

Ing-Britts fall ska nu prövas i Högsta förvaltningsdomstolen. Kanske bringas det då klarhet i vad ett normalt förekommande arbete egentligen är rent juridiskt. Men det är något som saknas här. Är det domstolarna vi ska lita på när det gäller rätten till sjukpenning? Det borde vara en fråga för politiken att avgöra vilken nivå våra trygghetssystem ska ha. Och regeringen har gett Försäkringskassan ett uppdrag: pressa ner sjuktalen, ner med sjukskrivningarna. Försäkringskassan har lyckats, siffrorna ser bättre ut. Tack vare att personer som Ing-Britt och Erik får avslag.Människorna som drabbas är ofta personer som betalat skatt i hela sina liv. Ställt klockan på morgonen, gått till arbetet, jobbat hårt, haft en stolthet i sitt yrke. Många har röstat på Socialdemokraterna, trott på det hederliga samhället. Ge när du är stark, få när du behöver hjälp. Sedan blir de sjuka. Då försvinner all trygghet de trodde att samhället erbjöd i utbyte mot ett helt yrkesliv av skatt och arbete. Människor blir svikna av det samhälle som lovade att finnas där.Kvar i allt detta sitter Erik. Vad är hans alternativ? Att försöka arbeta heltid, trots att läkarna protesterar högljutt och säger att kroppen inte kommer klara av det, att hälsan riskeras i så fall? Att söka socialbidrag? Istället för trygghet fick han fattigdom och osäkerhet.Det är en omöjlig situation för honom och en ovärdig situation för Sverige. 

Linnea Swedenmark